All denna väntan...
Phu, det var en jobbig dag igår.
Planen var från början: intervju med mamman sedan dra till Six Flags med Sophia, Malin och Madde...
Det började med uppvakning vid 8, lite skype med älsklingen, dusch och sedan kom min kanske blivande värdmamma för att ta med mig på en starbucks. Nervositeten gick inte att undvika. Det gick bra, vi pratade på om allt mellan himmel och jord, det känndes bra. På vägen tillbaka till Amys hus säger hon att hon vill att jag skall prata med sin man innan vi vet vad som händer. Gött då kan vi åka till six Flags efter det att jag har pratat med pappan.
Efter ca en halvtimme ringer mamman och säger att pappan och jag skall äta lunch tillsammans vid 13.00. Nervositeten kommer åter igen tillbaka, ogillande. Vi har fortfarande inte tappat hoppet om att åka till Six Flags, utan vi tänker att vi åker dit vid halv 3-3 när jag kommer tillbaka från lunchen.
Pappan var sen, halv 2 kommer han. Ingen ursäkt för att han är sen nej. Vi hoppar in i bilen, drar ner till Allemo downtown. Jag stammar och svettas, tappar ord och verkar nog mest väldigt konstig, allt pga denna nervositet. Maten kommer och det börjar bli mer avslappnat. Maten är uppäten. Gött nu drar vi hem så vi kan åka till Six Flags. " Zandra, I think that this has been great. Do you want to come with me home to meet the kids?"
(Innuti mitt huvund) "What?? Nej det vill jag verkligen inte! Jag vill åka till Six Flags! Daah!"
(Vad som kommer ur min mun:) "Thank you, that sounds like an awsome idea!" "jätteleende"
SKIT, Skit, skit. Där försvann alla planer som hade med Six Flags att göra :(
Vi hoppade in i den nercabbade Saaben (andra Sabben jag sett i Amerikat). Såklart kommer den nu välbekanta nervositetn tillbaka, det var ju nu dax för det stora testet: träffa barnen! Efter ca 20 min anländer vi till deras hus, jättefint. Hunden är vrålstor och påmminer om Båtsman:) Lilltjejen visar mig runt medans lillkillen ligger i soffan och är blyg/ sur. väldigt fint hus, mitt rum även så!
Efter en tur på skolgården rakt över gatan kör pappan mig tillbaka. Det gick bra att träffa barnen, lilltjejen i alla fall. Hon försrod inte varför jag bara inte kunde stanna. Gött. Ett-noll- till Zandra!
Väl hemma säger pappan att han och hans fru skall snacka ihopp sig. De skall ringa så fort de har gjort det. Pappan åkte till en annan del av Amerikat igår kväll så jag fattar inte varför de inte har ringt.... Återigen denna jobbiga vänta. Gillar jag inte. Går lixom på nålar och bara väntar på att de skall ringa. Vi får nu helt enkelt vänta och se vad som händer. Skriver så fort jag vet något mer.
Dagen avslutades igår med DiscoRollerSkating med Sophia, Malin och Madde. Skitkul!
Kärlek och Fred/ Zandra
(GUD är God!)
Planen var från början: intervju med mamman sedan dra till Six Flags med Sophia, Malin och Madde...
Det började med uppvakning vid 8, lite skype med älsklingen, dusch och sedan kom min kanske blivande värdmamma för att ta med mig på en starbucks. Nervositeten gick inte att undvika. Det gick bra, vi pratade på om allt mellan himmel och jord, det känndes bra. På vägen tillbaka till Amys hus säger hon att hon vill att jag skall prata med sin man innan vi vet vad som händer. Gött då kan vi åka till six Flags efter det att jag har pratat med pappan.
Efter ca en halvtimme ringer mamman och säger att pappan och jag skall äta lunch tillsammans vid 13.00. Nervositeten kommer åter igen tillbaka, ogillande. Vi har fortfarande inte tappat hoppet om att åka till Six Flags, utan vi tänker att vi åker dit vid halv 3-3 när jag kommer tillbaka från lunchen.
Pappan var sen, halv 2 kommer han. Ingen ursäkt för att han är sen nej. Vi hoppar in i bilen, drar ner till Allemo downtown. Jag stammar och svettas, tappar ord och verkar nog mest väldigt konstig, allt pga denna nervositet. Maten kommer och det börjar bli mer avslappnat. Maten är uppäten. Gött nu drar vi hem så vi kan åka till Six Flags. " Zandra, I think that this has been great. Do you want to come with me home to meet the kids?"
(Innuti mitt huvund) "What?? Nej det vill jag verkligen inte! Jag vill åka till Six Flags! Daah!"
(Vad som kommer ur min mun:) "Thank you, that sounds like an awsome idea!" "jätteleende"
SKIT, Skit, skit. Där försvann alla planer som hade med Six Flags att göra :(
Vi hoppade in i den nercabbade Saaben (andra Sabben jag sett i Amerikat). Såklart kommer den nu välbekanta nervositetn tillbaka, det var ju nu dax för det stora testet: träffa barnen! Efter ca 20 min anländer vi till deras hus, jättefint. Hunden är vrålstor och påmminer om Båtsman:) Lilltjejen visar mig runt medans lillkillen ligger i soffan och är blyg/ sur. väldigt fint hus, mitt rum även så!
Efter en tur på skolgården rakt över gatan kör pappan mig tillbaka. Det gick bra att träffa barnen, lilltjejen i alla fall. Hon försrod inte varför jag bara inte kunde stanna. Gött. Ett-noll- till Zandra!
Väl hemma säger pappan att han och hans fru skall snacka ihopp sig. De skall ringa så fort de har gjort det. Pappan åkte till en annan del av Amerikat igår kväll så jag fattar inte varför de inte har ringt.... Återigen denna jobbiga vänta. Gillar jag inte. Går lixom på nålar och bara väntar på att de skall ringa. Vi får nu helt enkelt vänta och se vad som händer. Skriver så fort jag vet något mer.
Dagen avslutades igår med DiscoRollerSkating med Sophia, Malin och Madde. Skitkul!
Kärlek och Fred/ Zandra
(GUD är God!)
Kommentarer
Trackback
