Mitt år i USA

Det här är jobbigt. Sitter i Amys soffa, klockan är halv 10 på morgonen och jag vill åka hem. Det här är mer än jobbigt. Pratade nyss med Malin Hellström via skype och innsåg att jag saknar verkligen någon att prata med. Tårarna rinner än en gång längst mina kinder.

Jag har fått en ny match, det enda jag vet är att de bor i Okland. De skall nog ringa någon gång under dagen. Förhoppningsvis. Gillar inte att inte veta vad som händer, jag vill ha kontroll. Jag längtar hem men vågar inte åka hem, Amy säger att jag måste bestämma mig i mitt innre. Kärlek kommer, Kärlek går! Du kommer klara detta.!Du är starkare än detta Zandra! Ge inte upp! Det är bara ett år! Tänk på allt du kommer få vara med om! Du kommer ångra dig!

Tåranra rinner.

Jag vill inte klara det, jag vill inte att min kärlek ska gå, jag vill inte vara så stark hela tiden, jag vill vara hemma detta året, jag vill inte vara med om en massa roliga saker, gillar hur jag har det hemma.

Tårarna rinner.

Detta är min hemlighet, jag får inte säga högt att jag känner såhär.

Tårarna rinner.

Tårarna rinner.

Jag måste klara det! Jag får inte ge upp! Jag är stark nog att klara det! Det är ju som sagt bara ett år. För jag måste.

Tårarna rinner, rinner, rinner...