Julen kommer den också.
hm..
Justdetja. Sebastian kom. Fredagen den 19 november kom då Sebastian till mig. Även våran 11 månaders dag. På lördagen åt vi lunch med mina tjejkompisar, Elin, Sara och Malin. Söndagen erbjöd lite shopping plus en hel del packning inför våran roadtrip.
Dag 1. Klockan 5 ringde klockan för att två trötta människor skulle släpa sig upp för att åka. framför oss låg 10 timmar i en gammal saab, inte för att jag inte gillar Saab men nästa (om det blir någon nästa) så skall jag bannemej köra en bekväm bil. Det var bara jag som fick köra bilen då americanarna har extrema försäkringar, man lånar i princip aldrig ut bilen. Så Zandra skulle köra som aldrig förr. Landskapet var otroligt! Det var nästan höjdpunkten med hela resan, att se alla dessa olika landskap. Amazing!

Vi var alltså påväg mot Las Vegas.

Kullar, kullar och åter kullar var det vi beskådade men hujeda mig vad vackert det var!

Ibland bevittnade vi även ett och ett annat träd.
Men helt plötsligt såg vi någonting väldigt spännande.

En Saab! What?! Vi visste inte ens om att vi hade en stor Saab. Mycket märkligt men oxo väldigt coolt!

Som sagt, ett och ett annat träd.

Alla dessa palmer asså. Så konstiga.

Och så kom snön! Jätte konstigt.

Och så kom öknen.

Något raka vägar var det...

Och så efter många timmar så kom vi fram. Det såg mörkt ut ett tag men skam den som ger sig!

Vårat hotel:)
När vi kom fram hade jag lyckats bli sjuk... så jag såg tyvärr inte så mycket av Las Vegas. Men det kommer fler tillfällen:)
Dag 2. Dagens event bestod av att åka till "The hoover dam".

Det var mäktigt!

Vegas Baby!

Är det någonting som saknas? Finn ett fel. Rätt det finns inget nummer 13. Det fanns det inte på hotellet i LA heller. Mycket konstigt, ej att glömma är ju att vi faktiskt är i America.

Enormt vacker utsikt var det i från toppen.
Dag 3. Vaknade tidigt för att bege oss mot LA! Hurra! Dock 6 timmar bilfärd..

Säga vad man vill om americanarna men America är otroligt vackert, CA i allafall.

Vi klarade även denna bilfärd. Tack och lov. Planen såg ut som följande:
1 checka in på hotellet
2 bege sig till "Hollywood skylten"
3 se " The walf of fame"
4 sova!

Vi kom inte mkt närmre än detta tyvärr men vi var glada endå.















Detta är ett fåtal av alla de vi såg. Hujedamig va många de var!
Dag 4. På agendan stod det Six Flags! Hurra!




Ett smakprov på ett fåtal av alla de åkatratktioner som fanns där. Liseberg släng dig i väggen! På 6,5 timmar han vi med att åka 5 attraktioner. Kö var något det fanns gott av där.
Dag 5. Vi hade bestämt ( vilket innebör att jag hade bestämt) att vi skulle ta ett stop i San Luis Obispo för att det såg ut att vara ganska långt att köra hem. jag är väldigt tacksam för att jag gjorde detta. Vi valde självklart Highway 1. Wow säger jag bara.

Strand så långt ögat kunde nå, ibland i alla fall.

Och så kom grönskan. Jag hade räknat på hur lång tid det skulle ta oss att åka till San Luis Obispo och enligt mina beräkningar skulle det ta ca 3 timmar.. hade jag rätt? Icke! Det tog oss ca 7 timmar med ett fåtal stopp! Vi kom fram till motellet vid 8 på kvällen. Brutalt utmattade. I alla fall jag.
Dag 6. kloackn ringde än en gång tidigt. Idag var det den sista bilfärden, bilfärden som skulle ta oss hem. Halleluja!

Den underbara Saaben!

"Här kan man va."

Lite lätt dimma.


Jag avundas inte de grabbarna som byggde denna bron. Kanon vackert dock.

Och så kom regnet. Vilket inte underlättade. Bilar kan inte köra köra när det regnar vilket gjorde mig lite lätt irriterad. på vägen hem passade vi på att stanna på en av världens vackraste golfbanor. Som tur vi hade så sprack det upp och blev strålande solsken. Pebble Beach.





Kanske svårt att se men det är tre stycken rådjur som står och mummsar på golfbanan.

Längst vägen ( 17 mile drive) låg det några små hus eller skall man kanske säga slott. Sjuka var de! Här är ett av de.

Efter 6 timmar bilfärd kom då äntligen hem. Det var en vacker resa men också väldigt jobbig många gånger.
San Francisco.

Serpentinvägen.

Golden Gate Bridge.

Alcatraz.

Fisherman´s Worf.
Efter två veckor åkte Sebastian hem. Tyvärr så slutade våran resa här. Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Tyvärr så slutade det på ett väldigt trisst sätt. Jag är uppriktigt sagt ledsen för det.
Vad har jag mer gjort nu då? Skall vi se vad det står i min rosa kaleneder.
Helgen då Sebastian åkte hem var det julmarknad i San Francisco. En svensk jumarknad så det gick ju bara inte att missa. Så tjejerna och jag drog självklart in. De fanns glögg, pepparkakor, lussebullar, räkmackor, vofflor och mycket mer godsaker. Luciasång bjöds det på. Jag hade nog för höga förväntningar dock... Det får 2,5 toasters. Efter det blev det nisseverkstad hemma hos mig då vi gjorde våra egna julkort. Trevligt värre!
Nu i helgen har jag vart med en ganska nyfunne vän som heter David 24 år, kommer från Caribien ( Trinidad & tobago), jobbar som coastguard, bor 19 minuter från mig, kan inte laga mat, kör en blåmetallic misubishi lancer. Det är en trevlig prick. Så i lördags åt Sara, Elin, David och jag brunch. På dagen blev det slappning framför Davids tv för att sedan på kvällen parta i Walnut Creek.
Söndagens höjdpunt var när Kaija (lilltjejen) hade sin föreställning Peter Pan. De sög. Trodde konstant att jag skulle somna. Men jag tog mig samman och klarade av den 50 minuter LÅNGA föreställningen. Jag var glad men gladare var nog Kaija.
Den senaste månaden har jag börjat fundera... Fundera på att stanna längre i USA. Ingenting är säkert än men jag vill bara att ni skall veta att tankarna snurrar i mitt huvud. Mason sitter just nu i mitt knä o gossar. Det är precis sånt som gör att man vill förlänga. Ibland vill jag inget annat än att ta den ena och slå den andra med. Som tur är har jag aldrig gjort det... Då hade jag nog inte kunnat stanna.
Mitt största projet just nu är att skriva upp sig på kurser för att få mina credits/ timmar. Det är ett heltidsjobb! fattar nada och det kostar desutom skjortan att plugga. Phu säger jag bara.
Julen kommer spenderas i Lake Tahoe för lite skidåkning! MUMS!
Saknaden efter er därhemma börjar dock bli påtaglig nu runt dessa tider.. Men jag är ju en stor tjej så det är väl bara till att bita ihop och ta sig igenom det.
Veckan som var bakade jag pepparkakor med barnen, gjorde fina saker att hänga i granen, i fredags gjorde barne , David och jag pepparkakshus med marsipan tomtar/ granar/ snökulor och massa annat gott. Vi han oxo med att göra julapelsiner. Allt detta var väldigt uppskattat av Ray och Michelle.
Jag pratade med Ray förra veckan om att kanske förlänga och han blev överlycklig! " why not a year??" Vi får helt enkelt se vad som händer.
Något annat kul som händer är att Gud är så mega God! David är kristen, han har inte haft tid att gå i kyrkan så vi skall nu ta tag i våran tro. Vi skall förhoppningsvis åka in till en kyrka i San Francisco där det är 24/7 bön nästa vecka! det är så skönt att ha någon att kunna prata med. ( Sara finn oxo där:))
Sefanja 3:17
HERREN, din Gud, bor i dig
en hjälte som kan frälsa.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.»
Isaiah 54:17 (Davids favorit.)
"No weapon that is formed against you will prosper; And every tongue that accuses you in judgment you will condemn. This is the heritage of the servants of the LORD, And their vindication is from Me," declares the LORD.
Jag skall verkligen ta mig samman och blogga en gång i veckan. Hoppas ni har det bra därhemma:)
Kärlek och Fred/ Zandra
Jag blir dunder lycklig av att läsa att du har det bra och verkar trivas ännu bättre nu!
David verkar feting najs och att du funderar på att förlänga låter ju väldigt trevligt! Miss ya och våra långa nätter!<3
Peace´n Love!
Wow, vilken resa Zandra, på många sätt verkar det som. Jag önskar dej verkligen Guds välsignelser med vad du väljer att göra.
Hörde av Simon igår på u-caféet att farsan har fått jobb en bit bort. Vi försöker ta hand om honom på bästa sätt =)
Ha så nice på bönen. Sänd gärna en bön för Stora Höga och Jörlanda.
Fridens, syster
WOW Zandra!!! Vilken resa ni gjorde! Sånt där ser man ju bara på kort! Du verkar ju ha det toppen, men glöm inte lilla Jörlanda, lilla oss! Fortsätt skriva, det är så kul att läsa! :D
Kram!
Fan va kul du verkar ha det.. men du om du väljer att stanna, måste du väl ändå hem och för nya visumet för de är väl bara giltligt i 13 månadeer.. men hoppas få prata med dej på msn, måste snacka om lite saker.. puss
Zandra! Nu kommer du hem ögonabums!
Nej, du har blivit stor nu, så du gör som du vill. Underbart att läsa att du mår bra. Skype snart, innan Anna drar vidare 7 jan tycker jag så kan vi snacka båda tre.
Kramar